Turkiet och folkomröstningen

Igår blev resultatet av folkomröstningen i Turkiet färdigt. Ja- sidan vann.
Folkomröstningen handlade om att ge president-ämbetet mer makt. Erdogan har säkert sina välargumnterade orsaker till denna strävan.
Det jag tänker dock på är hur detta kommer att påverka den demokratiska processen. Genom att stärka såna ämbeten och positioner, skapas ett längre avstånd till väljare och medborgare, samt intresseorganisationer. En sådan maktkoncentration gör att besluten fattas av en man( oftast) istället för en grupp, ett team.
Hur påverkar detta medborgares uppfattning av att de är en del av dess beslut? Kommer detta att leda till en större allianation till politiken, med andra ord passivitet bland medborgarna för politiken? Hur bra kan det vara på en skala i denna värld som trots alla motgångar går mot mer frihet och demokrati? Kommer Erdogan att rusta upp sitt land för framtiden, eller håller han på att isolera sin nation från omvärlden?
Visst, man kan väl hänga i samma klubb som semi-despotiska länder, men är det eftersträvansvärt?
I frågan om delaktighet, att förenas i samma hemland trots mångfald i etnicitet, religion till exempel syrianer och kurder – hur kommer detta att påverka? Jag gissar att ett sådant statsskick endast minskar möjligheterna för att alla medborgare i Turkeit ska känna sig lika mycket värda i sitt eget hemland. Och givetvis har jag farhågor om hur de som gör motstånd kommer att behandlas, med tanke på de tendenser som den nuvarande turkiska regeringen har agerat.
Jag känner igen detta beteende hos dessa ” ledare. Från Hafez AlAsaad till Mubarak. De började med såna konstitutionella förändringar för att de trodde att deras avkomma och dem själva kommer att sitta vid makten för evigt. Du vet, monarkisk republik där presidentposten ärvs från far till son.
Det är verkligen beklämmande att se en sådan utveckling.
Turkiet är ett viktigt land i Mellanöstern och har spelat viktig roll i regionen. Det är fruktansvärt synd att utvecklingen går åt fel håll. Mest synd är det för alla medborgare i Turkiet.

Terrorist-attacken i Stockholm

Jag hade precis landat i Köpenhamn när jag öppnade Twitter och skrek rakt ut till min kollega, Banar, det har skett ett terrordåd i Stockholm, strax efter kl 15. Banar och jag var på väg till Malmö för att processleda ett gäng relativt nyblivna centerpartister i deras politiska arbete.
Först kom klumpen i halsen. Sen kom tårarna men de vägrade rinna ner. Jag försökte svälja flera gånger men jag var torr i hals och mun.
På en gång drogs jag tillbaka till Bagdad, de bilder av sönderbombade livlösa kroppar kom tillbaka, jag kunde känna lukten av den fruktansvärda stanken som terrorism lämnar efter sig.
Jag har nog inte förstått hur min tid i Irak 2003-2007 har påverkat mig.
Hjärtat slog hårt och snabbt, när jag satt där och väntade på tåget. Jag hörde det dunka i mina öron.
Jag har varit så nära terrorism som en människa kan komma och överleva det.
Men där var jag förbered. Där visst jag hur läget var.
Men när terrorismen slår till i min trygga, säkra hamn – ja, inget hade kunnat förbereda mig för det.
För en stund sen lyssnade jag på vår statsminister Stefan Löfvens presskonferens via radion, efter vår genomförda utbildning här i Malmö. Alla vi i bilen satt tysta. Var och en av oss med sina krigsminnen från barndomen nära i minnet. Vi försökte var och en bearbeta det vi hörde.
Jag kände mig trygg i statsministerns ledarskap. I de svenska myndigheternas arbete. Jag känner tilltro och tillit till det svenska politiska ledarskapet och det svenska samhället.
Ikväll är det inte jag som nattar barnen, men det är nog just ikväll jag skulle behövt krama dem och lukta på deras goa hals.
Den öppenhet och solidaritet som Stockholmare har visat varandra är min största tröst i denna mörka stund.
Och det är så jag kommer att minnas denna dag: då vi visade världen att kärlek, rättsstatens principer och solidaritet är Stockholms svar på terrorism. Inte hat, inte rädsla, inte intolerans, inte laglöshet.

Min bön och mina tankar går till offrens familj och vänner, de som väntade denna fredag på att mötas och snart fira helg.
Må ni finns styrka i denna svåra stund. Ni finns i mitt hjärta ❤❤❤